De flesta människor nuddar den någon gång under sitt liv; andra lever med den varje dag från ungå ålder fram till dödsdagen. Den existentiella krisen. Den grundar sig ofta i att man inte kan acceptera att man en dag ska dö; att livet är så kort och att det inte finns någon uppenbar anledning till varför man lever över huvud taget. Det är mycket komplicerat och omöjligt att helt lösa, även om terapi kan hjälpa en hel del. Den som tror på något brukar ha mindre existentiell ångest.